Skulle tagit ännu en joggingtur ikväll men tänkte om eftersom det började regna. Minsta motståndets lag kanske, men den lagen hjälper mig att ta hand om mig själv just nu så jag tackar för det :). Istället blev det en sväng yoga i vardagsrummet.
Efter ett gäng solhälsningar, krigare och trianglar överraskade jag mig själv med att göra en variant av kråkan som fantastiska A visat på ett av sina pass: kråkan fast på huvudet. Roligt var det och helt utan ansträngning! Det märkliga var att när jag satte igång bestämde jag mig för att göra en enkel serie, inget avancerat, bara det som kändes bra och föll mig in. Och så blev det kråkan, en favorit i repris.
Jag höll positionen i 10 andetag och under tiden hann jag tänka en hel del: ”Wow, här står jag. Jaha. På huvudet alltså. Så här länge? Jo, det verkar så, och inte är det jobbigt. Bara så där. Roligt är det också. Undrar om man bör ligga i barnets position efteråt precis som det rekommenderas efter ”vanligt” huvudstående? Ställa sig upp precis efteråt är nog i alla fall dumt, lugnt och fint … ” Frågan är om detta är mindful eller monkeymind 😉 … Vad tycker ni?
Ps. ska be N att fota mig någon gång så ni får se hur cool kråkan är, tills vidare får ni föreställa er i fantasin, eller googla …
Håll dig på mattan 